Hur gör man en riskbedömning på arbetsplatsen?

Riskbedömning i praktiken – vad den ska leda till

En riskbedömning innebär att avgöra hur allvarlig en risk är. Den görs efter att riskerna i arbetsmiljön har identifierats, och målet är att hitta de åtgärder som krävs för att ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av arbetet. En risk är sannolikheten för att en farlig händelse eller exponering inträffar tillsammans med konsekvenserna av att den inträffar, i form av skada eller ohälsa (Arbetsmiljöverket).

Bedömningen är ett av fyra steg i det systematiska arbetsmiljöarbetet: undersöka, riskbedöma, åtgärda och kontrollera. Stegen ska göras regelbundet och arbetsgivare och anställda ska göra dem tillsammans, i samverkan (Prevent). Arbetsgivaren ansvarar för riskbedömningen, medan skyddsombudet har en särskild roll enligt lagen (Prevent; Kommunal).

Arbetsmiljölagen (1977:1160) slår i 1 kap. 1 § fast att lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Målet för hela SAM-arbetet är detsamma: en arbetsmiljö där ingen blir sjuk, skadas eller dör av jobbet (Arbetsmiljöverket). Riskbedömningen är därför inte en lista över risker, utan ett underlag för beslut om vilka åtgärder som ska sättas in.

Fyra steg i systematiskt arbetsmiljöarbete

Börja med att undersöka arbetsmiljön

Undersök arbetsmiljön för att hitta risker som kan göra att någon blir sjuk eller skadas på jobbet. Undersökningen ska omfatta fysiska, sociala och organisatoriska risker (Prevent). Enligt Kommunal ingår även den digitala arbetsmiljön: fungerande digitala verktyg som datorer, telefoner och larm, samt att digitala skyddsronder genomförs.

Det finns flera metoder. Mycket sker naturligt i vardagen genom att vara uppmärksam på arbetsmiljön, men den kan också undersökas genom skyddsronder, medarbetarenkäter, arbetsplatsträffar, mätningar och genom att granska tidigare tillbud och olyckor (Prevent). Den organisatoriska och sociala miljön kan undersökas vid möten och samtal eller genom en enkätundersökning för alla anställda (Prevent).

Ohälsa och olycksfall beror ofta på en kombination av mänskliga, tekniska och organisatoriska faktorer (MTO). Prevent rekommenderar att alla tre perspektiven finns med både när ni undersöker och när ni riskbedömer. Undersökningen ska göras av arbetsgivare och anställda tillsammans, i samverkan.

Bedöm sannolikhet, konsekvens och allvarlighetsgrad

Du avgör hur allvarlig risken är genom att väga samman sannolikheten för att ohälsa eller olycksfall uppstår och konsekvenserna om det inträffar (Arbetsmiljöverket). Använd undersökningarna av arbetsmiljön som underlag: genom att synliggöra och granska alla faktorer som kan spela roll för en viss risk får arbetsgivaren bättre förutsättningar att avgöra om risken är allvarlig eller inte (Arbetsmiljöverket).

Ofta räcker en enkel riskbedömning där ni bedömer om risken är låg, medel eller hög. Prevents klassning kopplar nivån till åtgärdsbehov: låg betyder försumbar eller liten risk och eventuell åtgärd, medel betyder viss risk och att den ska åtgärdas så långt rimligt, hög betyder allvarlig eller mycket allvarlig risk och att den ska åtgärdas snarast. Vid mycket allvarlig risk krävs åtgärd innan arbetet utförs.

Vissa risker behöver bedömas mer grundligt, med hänsyn till sannolikhet och konsekvens i en riskmatris. Innan ni bedömer hur allvarlig en risk är kan ni behöva ta reda på mer om den (Prevent).

Alla risker ska bedömas, och riskbedömningen ska alltid dokumenteras skriftligt (Prevent). Dokumentationen är det underlag som handlingsplan och uppföljning bygger på.

Allvarlighetsgrad och åtgärdsbehov enligt Prevent

Gör en handlingsplan med ansvar och tidsram

Allvarliga risker ska åtgärdas direkt. Risker som inte kan åtgärdas på en gång ska skrivas in i en handlingsplan med vad som ska göras, vem som är ansvarig och när det ska kontrolleras (Prevent).

Prioriteringen följer allvarlighetsgraden: hög risk åtgärdas snarast, mycket allvarlig risk kräver åtgärd innan arbetet utförs och medelrisk åtgärdas så långt rimligt (Prevent). Det är arbetsgivaren som ansvarar för att åtgärderna kommer till stånd (Prevent; Arbetsmiljöverket).

För att riskbedömningar ska fungera behöver hela det systematiska arbetsmiljöarbetet fungera. Arbetsgivaren ska se till att det finns tydliga rutiner för alla aktiviteter i SAM-arbetet, kunskaper och kompetens för arbetsmiljöarbetet, en fördelning av arbetsmiljöuppgifterna i verksamheten och ett samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare (Arbetsmiljöverket).

Kontrollera att åtgärderna faktiskt fungerar

För att veta att åtgärden har gett effekt behöver den följas upp. Frågor att ställa: Har vi gjort det vi sa? Blev resultatet som vi tänkt? Räcker det, finns det nya omständigheter och behövs fler åtgärder? (Prevent).

Som arbetsgivare ska du varje år följa upp hela det systematiska arbetsmiljöarbetet för att kunna rätta till det som inte fungerar (Arbetsmiljöverket). Uppföljningen kan behöva göras oftare än en gång om året, till exempel efter en omorganisation, vid ett olycksfall eller ett allvarligt tillbud (Arbetsmiljöverket).

Om åtgärden inte räcker går risken tillbaka in i cykeln: den undersöks och bedöms på nytt och följs av fler insatser (Prevent).

Anpassa riskbedömningen efter verksamheten

Riskbedömningens innehåll styrs av vilka risker verksamheten faktiskt har. Bygg- och anläggningsarbete är en av de farligaste branscherna sett till antal dödsolyckor: i snitt tio personer i den svenska arbetskraften dör varje år i bygg- eller anläggningsverksamhet, vilket motsvarar en fjärdedel av alla som dör i arbetet. Utöver det omkommer i snitt minst en person anställd i ett utländskt bygg- eller anläggningsföretag varje år (Arbetsmiljöverket).

I byggprojekt finns flera aktörer med parallellt arbetsmiljöansvar: byggherren, projektören (arkitekt, konstruktör och andra som planerar eller projekterar), byggarbetsmiljösamordnaren (Bas-P eller Bas-U) och entreprenörerna. Alla behöver samarbeta för att ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av jobbet (Arbetsmiljöverket). Vissa arbetsmoment är arbeten med särskild risk och kräver alltid en beskrivning av åtgärder (Arbetsmiljöverket).

Utöver riskerna för olycksfall och dödsolyckor exponeras byggnads- och anläggningsarbetare för riskfaktorer som på lång sikt kan leda till arbetsrelaterad dödlighet: buller, ihållande fysiskt tungt arbete och kemiska arbetsmiljörisker som asbest, kvarts och cancerogena kemiska produkter. Många drabbas också av arbetssjukdomar som belastningsskador och vibrationsskador (Arbetsmiljöverket). Sådana risker syns sällan i tillbudsstatistiken utan måste bedömas utifrån exponering över tid.

Riskbedömning ska göras före förändringar i verksamheten (Arbetsmiljöverket). Arbetsmiljölagen pekar dessutom särskilt på ensamarbete: arbetsgivaren ska beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.

Risker i bygg- och anläggningsbranschen (Sverige)

• Dödliga olyckor per år (bygg/anläggning) — 10 personer